Pumlan me' familj

Här kommer vår förlossningsberättelse, så extremt känsliga kanske inte ska läsa men annars är det inte så farligt.

-----

Torsdagen den 19:e februari var både jag och min man ganska uppgivna över att det aldrig verkade komma någon bebis. Jag kände mig sådär lagom optimistisk men vi hoppades, som ni ju läst om, att h*n skulle komma innan UL iaf. När vi så gick och la oss på torsdagskvällen tänkte jag som vanligt, kanske inatt... men antagligen inte för jag kände ingenting alls.

Vaknade 2.20 av vad jag först trodde var gaser men efter att smärtan försvunnit och återkommit med några minuters mellanrum ett tag insåg jag att det nog var något annat... Eftersom att dom inte var så starka antog jag att det inte var "riktiga" värkar. Mindes att dom hade sagt på förlossningen när jag sov över där att när någon ringer in och beskriver sina "symptom" och undrar om det ärvärkar, då är det troligen inte det för man vet när det är på riktigt. Däremot kom dom ganska tätt, med ca 4-6 min mellanrum, så jag tänkte att det är nog bäst att gå upp och kolla om det står nåt om värkar-förvärkar-sammandragningar som kan vara till hjälp på nätet. Jag klockade sammandragningarna på varktimer.se (dom kom med mellan 3-6 min emellan) och kollade runt lite. Någon berättade att hon hade haft liknande som jag i flera timmar, sen när dom skulle åka in till förlossningen slutade dom, så jag ville inte väcka maken ifall att det skulle gå över. Stackaren skulle ju knappast kunna somna om och så skulle han ju upp 5.30 för att åka till jobbet. Så jag satt och läste lite, läste bland annat att om man duschade varmt och "värkarna" gick över var det falskt alarm, riktiga värkar går ej över. Jag gick iaf och la mig igen, men nu hade värkarna blivit lite starkare så jag gick upp för att ta en dusch. Värkarna gick inte över så jag ringde förlossningen för att rådfråga. Smärtan var nu ibland i magen under naveln, ibland ryggen, ibland båda samtidigt, ibland började den på ena stället och flyttade till det andra osv. Dom tyckte att jag skulle försöka sova, eller iaf vila och se vad som hände och komma in när det var riktiga värkar, typ, minns inte riktigt, man var så fokuserad på "här och nu".

Så, jag gick och la mig igen och låg där och andades igenom en värk när maken vaknade och undrade hur det var. Jag sa  typ "Jo det är bra, jag har haft värkar sen 2.20 och har pratat med förlossningen". Ni kan ju tänka er hans reaktion, klarvaken =) Vi låg kvar i sängen ett tag och han hjälpte mig att andas och slappna av, för jag hade jättesvårt att slappna av nu! Inte direkt för smärtan, utan mest för att jag var nervös och förväntansfull tror jag. Skakade som ett asplöv! Efter ett tag gick vi upp och jag duschade upp allt varmvatten =P, nu med ganska smärtfulla värkar så jag hängde en hel del på maken och flåsade =) Han ringde svärföräldrarna för att förvarna att vi kanske behövde åka in snart, dom skulle ta hand om Storm medan vi var på BB, och så ringde vi förlossningen igen eftersom att värkarna nu kom med ca 2 min mellanrum och var ganska starka som sagt. När han hade dom i luren kom dessutom den omtalade slemproppen...

Efter att ha ätit frukost (all-bran, fil och hårdbrödmacka) åkte vi så och lämnade Storm och sen bar det av mot förlossningen dit vi kom ca 7. Vi parkerade på stora parkeringen och jag tog en värk i bilen precis innan vi gick och en värk precis när vi kom in genom dörren till förlossningen, på vägen däremellan hade jag 3 värkar... När vi kom dit skulle vi såklart göra en CTG-kurva, jobbigt att behöva ligga still var det enda jag tänkte... Men det behöver jag inte göra så länge. Efter två värkar gick nämligen vattnet, kändes som om jag hade burit på en flod! Då fostervattnet var missfärgat ville dom ha extra koll på liten så dom satte på en skalpelektrod el vad det heter och vi fick förflytta oss till en förlossningssal. Dom kollade även hur mycket jag hade öppnats och eftersom att jag hade väldigt ont nu och tätt mellan värkarna hoppades jag att hon skulle säga typ 6 cm iaf el nåt sånt, men jag var bara öppen 2 cm!!!! Enligt barnmorskan brukar det ta ungefär 1 timme per centimeter så jag hade alltså minst 8 timmar med värkar att se fram emot, troligen mer som förstagångsföderska... Då dök min gnista och jag tänkte bara "hur ska jag klara det här???". Jag som hade tänkt försöka hålla mig från epiduralbedövning i bästa möjliga mån men kände nu att jag nog inte skulle ha något alternativ...

För att göra en (ganska) lång historia kortare gjorde vi nu en ny CTG kurva men nu slapp jag ligga eftersom att dom hade skalpelektroden, sen duschade jag, fick akupunktur och flåsade, flåsade och flåsade... Värkarna var oregelbundna, ibland kanske 3 min emellan (dock sällan) och ibland gick den första inte ens över helt innan en ny tog över. Jag började seriöst tappa modet och tänkte be om epidural när helt plötsligt en ny känsla tog vid. KRYSTVÄRKAR! Varannan värk övergick efter halva värken till krystvärk, det kan ju inte stämma tyckte vi då det bara gått ca 3 timmar  sen ankomst och jag fick panik då jag inte kunde andas igenom dom utan "tvingades" krysta mer el mindre. När barnmorskan kom kollade dom efter ett tag hur mycket jag hade öppnats nu och då återstod endast en liten kant! För sent för epidural...Ganska skönt dock för då hade jag klarat mig utan, som jag ville!

När kanten var borta var liten fortfarande för högt upp så barnmorskan gav mig nu lustgas, instruerade mig och sa att det inte riktigt var dags att krysta än så jag skulle andas igenom krystvärkarna med hjälp av lustgasen... Ha ha... Det gick bra (tja... ni fattar) två värkar, sen gick det inte mer. Efter några värkar till sa hon att vi kunde testa för jag hade mycket kraft i krystningarna så det kanske kunde hjälpa till att driva ner liten. Från det att jag aktivt fick börja krysta tog det sedan fem minuter (!) så var liten ute! Mindre än fyra timmar efter ankomst, kl 10.48.

Det gjorde förbaskat ont, självklart, men det var otroligt skönt att det gick så fort! Jag tog i för kung och fosterland för att h*n skulle komma ut så fort som möjligt men speciellt dom två sista "pauserna" mellan krystvärkarna var aj så jobbiga, då huvudet stod kvar i öppningen. Då skrek jag så mkt att min man blundade, han klarade inte av att se mig ha så ont stackaren... När liten kom ut var han ganska blå och började inte andas på en gång så barnmorskan skulle precis gå iväg med honom för att rensa luftgångarna när han började skrika. Det underbaraste skriket jag någonsin hört! Sen pinkade han på mammas mage när hon la honom på mig ;P En sån känsla... så overkligt att han som nyss låg innanför min mage nu låg utanpå! Både jag och maken grät av lycka och kunde inte ta ögonen från honom.

Jag är så stolt över oss alla tre! Liten kämpade på där inne i magen, utan min mans stöttning och närvaro hade jag aldrig orkat och jag överträffade mina egna förväntningar som klarade mig utan epidural.

Jag är också väldigt tacksam för barnmorskorna på förlossningen (speciellt Anneli som hade huvudansvaret för oss) och BB. Samt Amningsmottagningen/BB-mottagningen där vi fick jättebra hjälp när vi var dit på andra läkarkontrollen. Vilka människor det finns! =)

En graviditet varar 280 dagar. Vid en standardcykel på 28 dagar och luthealfas på 14 dagar startar graviditeten på sista mensens första dag. Då är man i vecka 0+0. Den faktiska graviditeten startar alltid vid ÄL, i vecka 2+0. Har man annan cykel eller lutealfas än standard beräknas graviditeten därefter.

BF är i vecka 39+6.

OBS: En del BM börjar räkna från vecka 0+1 och anger 40+0 som BF men då de flesta räknar på vårt sätt har vi valt att använda detta.

Det är alltså därför jag trodde att vecka 41+3 var dagen innan förlossningen ansåg att det var 41+3, samma med 42+0. Jag räknade BF som 40+0. Så nu vet jag! Man lär sig något nytt varje dag =)

Inga tecken än. Igår var magen så tung och jag hade starka sammandragningar (inte ont dock) när jag ställde mig upp el dyl så vi tänkte att KANSKE är det på gång... men icke sa nicke. Varje gång jag går på toa hoppas jag att den där jäkla slemproppen ska ha gått, men det har den aldrig.

Om inget hänt på onsdag är det (rutin)koll på förlossningen då men jag hoppas verkligen h*n kommer innan dess... Maken tycker det är jättejobbigt att vara tillbaks på jobbet också, eftersom att det är så "när som helst" så det känns väl sådär lagom motiverande. Nu börjar man nästan känna "nähä, det kommer väl ingen bebis då". Har nästan gett upp =P Men ut kommer den väl nån gång...

Men vet ni vad!? Inatt sov jag hela natten (ca 23.30-5.30) utan att vakna en enda gång! Blev riktigt chockad när jag vaknade och insåg det =)

Igår gav vi oss iaf själva en present, vi köpte var sin ny mobil! Så nu har vi iaf nåt att sitta och klura med i väntan på. Blev var sin HTC S740. Än så länge är jag väldigt nöjd! Mycket nytt bara =) Fick jäkligt bra rabatt också, köpte två mobiler + två minneskort + skärmskydd (dock inte bra...) på Elgigantenbutiken för ungefär samma, tom lite mindre, än vad vi skulle fått betala i deras internetbutik där dom hade internetkampanj och paketerbjudande. Där var mobilerna 1100 kr billigare PER STYCK än i butiken. Bra deal alltså! =)

De senaste dagarna har liten varit lite lugnare än vanligt och när h*n igår var väldigt slö till och med efter maginsmörjning på kvällen, då det brukar bli ett himla holabalo, så ringde jag förlossningen ca kl 22.30. Dom sa att vi skulle komma in så att dom fick kolla läget så det var bara att klä på sig igen (vi hade precis lagt oss), ta BB-väskan (ifall att) och åka in! Storm såg sådär lagom road ut när vi helt plötsligt lämnade honom ensam hemma... lillbusen. Ska bara klargöra också att liten har visst rört sig de senaste dagarna, och även igår efter insmörjningen, men mycket mindre än vanligt. Och vår barnmorska sa att om det händer något i magen så sker det oftast en försämring under en längre tid så man ska vara uppmärksam på om det blir lugnare osv. Därför valde vi att åka in, hellre en gång för mycket än en gång för lite!

När vi kom in tog dom en ctg-kurva och så fick vi kolla med ultraljud. Ctg-kurvan såg bra ut och på ul kunde man se mindre rörelser (och jag hade känt rörelser också både när vi kom in och under ctg-kurvan) men dom ville ändå att jag skulle stanna kvar över natten. Så blev det! Maken åkte hem till hunden (vi bor ju bara 10-15 min bort med bil) och jag stannade kvar. Klockan 1.30 fick jag göra en till ctg-kurva som även den såg bra ut så resten av natten fick jag sova ostört!

Vaknade till vid 5-6, somnade om och vaknade sen 6.45. Då kände jag dock att det inte var någon idé att somna om så då gick jag upp, fick frukost av den söta personalen och läste lite tidningar. Strax innan 8 togs en till ctg-kurva och ännu en kring 9 då maken hade kommit. Båda dessa såg bra ut, men eftersom att vi ändå var där fick vi även göra ett ul av en läkare som kollade flödet i navelsträngen, kollade fostervattenmängd och även mätte lite snabbt. Flödet var jättebra, det fanns nog med fostervatten och bebisen är ingen bjässe men ligger nånstans kring 3200-3300 g (men det var som sagt en snabb mätning). Sen fick vi en tid inbokad för vecka 41+3 kollen och så fick vi åka hem, lugna och trygga!

Barnmorskan/sköterskan som hade hand om oss idag sa förresten att hon inte skulle bli förvånade om vi kommer in i helgen. På ctg-kurvorna som togs igår såg det nästan ut som om jag var i värkarbete för jag hade typ regelbundna sammandragningar (dock inte värkar) så hon sa att det kan tyda på att nåt är på gång, att det är så mkt aktivitet. Men åter igen så vet man ju aldrig, det är bara att vänta och se! Men hoppas på att det kommer igång inatt/imorgon!!!

PS. Jag tror att jag råkade se vad det blir på ultraljudet... Är ju inte helt lätt att se vad nånting är när allting är så stort, men kanske. Har berättat för maken men nu är jag tyst! Vill ju inte råka sprida falska rykten om jag skulle sett fel ;) DS.

Det händer inte så mkt här egentligen... När maken kom hem i förrgår (då jag skrev sist) gick vi en långprommis på ca 50 min. Väldigt skönt! Var länge sen jag gick den rundan och faktiskt orkade jag den bättre nu än jag gjorde då (kanske 1,5 mån sen). Är som att jag har fått extra energi nu såhär efter bf. Efter det packade vi klart BB-väskan så nu är den helt färdig! Tja... utom en babyfilt som vi inte äger, så det får vi kanske ta och köpa, och frukt. Men har faktiskt till och med packat ned Kexchoklad (tack Kattis, bra tips ;))!

Igår gjorde vi inte så mkt alls. Maken kom inte iväg från jobbet förrän typ 45 min efter att han slutat och skulle göra lite ärenden då, tanka, åka till Ö&B och handla mjölk och fil. Men jag var så GRYMT uttråkad så han fick komma och hämta mig och bus först =P När vi kom hem fixade han e-leg (bra att ha när man ska hålla på med föräldrapenning osv) och så såg vi lite Macken med mera.

Idag blir det till att åka till svärföräldrarna. Det är ju Knightrider på tv... (vi har ingen mottagare hos oss, kan bara se på DVD). Imorgon ska vi till bm en sista gång, ja såvida inget händer inatt då. Men jag tvivlar =) Har bara haft/har lite värk i korsryggen idag, inga andra tecken.

På fredag är det en tråkig, och en rolig, dag. Först ska vi på begravning, tråkigt. Det blir litens tredje begravning... vilken början. Så vi hoppas verkligen att inte liten kommer på fredag, är min mans farmor som ska begravas... Men som sagt blir det en rolig dag också för min mamma kommer ner på en snabbvisit. Hon kommer fredag och åker hem söndag, blir avsläppt och upphämtad av vänner till familjen som ska till Örebro över helgen i jobb. Så vi får väl se när liten behagar komma ut, men nu skulle det nästan vara bäst om h*n väntade till efter helgen. Är kanske inte så kul att komma hem från BB till fullt hus...

Lördag då, alla hjärtans dag. Vad ska ni göra då? Här lär det väl inte bli något speciellt, om inte förlossning ;) Mamma är ju som sagt här så det kanske blir middag eller nåt sånt men särskilt romantiskt lär det väl inte bli =P Vi får väl ha en tidig alla hjärtans dag på torsdagkväll eller nåt, men å andra sidan så kör vi på att visa vår kärlek varje dag istället (som jag hoppas dom flesta gör) och det funkar bra det! ;)

Jag trodde inte att jag skulle bli såhär men jajamen nu är man här. Bara hoppas hoppas att det ska komma en förvärk, "mensvärk", att slemproppen ska gå eller NÅT tecken på att nåt är på gång! Det enda jag har är en strulig mage. Proppar i mig katrinplommon men det verkar inte hjälpa, är NÅN som ligger ivägen där nere ;) Har haft strul med magen hela graviditeten (och innan också så det var ju väntat) men nu är det extremt. Och så läser man om tips: ät mycket fibrer, promenera minst 30 min per dag och drick mycket vatten. Jag äter mycket fibrer, jag promenerar MINST 45 min per dag (brukar ju vara mer men har ju inte varit lika alert som vanligt direkt) och jag tycker jag gör inget annat än dricker vatten. Jippie.

Har nyss kommit in från en prommis på ca 30-40 min med kära bus. Det är grymt skönt väder ute! Strålande sol, snön glittrar och det knarrar under skorna. Nu skulle det ha varit helg och vi skulle ha haft liten här, då hade vi kunnat gå ut till vindskyddet vid elljusspåret här i närheten, ätit picknick och myst i det vackra vädret!

Min man tycker det var lite tungt att komma till jobbet idag, och det förstår jag verkligen. Måste ju vara jobbigt, och inte bra för motivationen, att inte veta när man får släppa allt på jobbet för att bli pappa. Känns inte direkt motiverande att ta itu med större saker kan jag tänka mig, eftersom att man ändå inte vet om man kommer hinna avsluta det.

Men nu är vi iaf föräldrar om MAX 3 veckor!!! (Ja innan det men man vet ju aldrig hur länge man får gå över, så det kan ju bli över 2 iaf). Så många känslor man har inom sig nu, men främst längtan och en känsla av att allt känns så overkligt på nåt sätt. Fortfarande. Kommer nog ta ett tag innan man fattar att det verkligen är sant!

Idag måste vi iaf packa klart BB-väskan. Den är i stort sett klar, men måste ta en större väska och packa ner lite kläder åt oss själva också. Nu är det bara med babykläder och ett ombyte till mig. Jag ska ta med morgonrocken iaf! Har packat ned en kort klänning från Gina Tricot som jag tänkte ha som linne (sån där som fanns i massa olika färger förut) för den har knappar på axelbanden så då blir det enkelt att amma. Och så en kofta som är väldigt bylsig så den kan man ha bebisen innanför om man inte vill amma "in public". Och mjukisbyxor såklart! Sen är det ju en massa annat nedpackat men det ids jag inte rabbla upp =)

Vad mer? Hrm... Melodifestivalen sög. Så, inlägg komplett. Publicera.

I lördags promenerade svärföräldrarna först hit och fikade, sen gick vi tillbaks med dom. En härlig prommis! Vi fick skjuts hem sen, en väg räcker för mig... Sen bjöd vi dom på middag på kvällen, jag gjorde Kyckling curry (inte currykyckling, det är "mammas" currykyckling och är gult, mitt är rött =P).

I söndags gick vi upp kring halv nio, jag satte mig vid datorn och budgeterade och min man satte sig vid tv-spelet. Sen åkte vi ut till huset vi ska till på visning på torsdag för att se hur långt det var, hur det såg ut på riktigt osv (hade ju bara sett på Eniro och Hitta.se). Det verkar lika mysigt i verkligheten, fast man såg inte så bra för det ligger inte precis vid vägen, men det ligger lite långt bort. Kommer till det senare. Sen åkte vi iaf till svärföräldrarna en sväng där vi lämnade av Storm och så åkte vi in till stan för att njuta av vår julklapp. Vi fick nämligen ett presentkort på Österns Pärla av makens kusin så vi passade på nu innan liten kommer, var väldigt gott!! =)

Vi har dessutom satt in bilstolen i bilen och köpt en liggdel (iofs i torsdags) till vagnen via Tradera, så nu är vi redo! Det enda som är kvar att göra inför ankomsten nu är väl att packa ner lite sista saker i bb-väskan. Vi har beställt förlossning på fredag! Tänk om man kunde göra så... va praktiskt =)

Jag var förresten på en visning igår, på ett annat hus. Själva huset är jättefint, men vi vill hellre ha det vi ska se på nu på torsdag. Är synd bara att båda ligger rätt långt bort, fast åt olika håll. Huset jag kollade på igår ligger 15 min från makens jobb och 30 min från hans föräldrar. Det huset vi ska kolla på nu på torsdag är tvärtom, 30 min till jobbet och 15 min till föräldrarna. Ungefär. Vi hade velat hitta något här i Valbo men pratade med en mäklare igår som sa att dom områdena som vi är intresserade av brukar det väldigt sällan vara ute nåt i och är det det och dom är hyfsade i skick så sticker dom ofta iväg i pris... skit.

Förresten, har ni märkt att hitta.se har MYCKET bättre kvalitet på sina satellitbilder än Eniro?? Trodde inte det skulle vara någon skillnad men det är mycket tydligare bilder på det förstnämnda, iaf där jag tittat. Bara som ett tips om ni ska kolla upp nåt =)