Pumlan me' familj

Jag börjar väl från början...

Fredagen den 12 juni jobbade maken sin sista dag innan semestern och onsdagen efter åkte vi upp till Mora för att fira midsommar. Det var trevligt, trots det mindre trevliga vädret. Det blev ju dock bättre och vi fick ju lite sol och värme också innan vi åkte hem tisdagen efter. På midsommardagen hade vi namnkalas eller vad det nu kallas för lilla Leo, där var våra föräldrar och makens morföräldrar samt våra systrar m fam. Vi berättade om varför vi valde hans namn lite kort, vem som är hans fadder och varför och så sjöng jag sången jag skrivit till honom. Mamma hade gjort smörgåstårta som vi åt innan och jag hade bakat kladdkaka som vi åt efter. Och så fick han en massa braiga presenter! Pengar, kläder, en spar-bubbla (bilen), ett foto-och-fot/handavtryck set och en jättefin speldosa mm!

Nu kommer vi till de tre oturerna som hänt de senaste dagarna...

I tisdags skulle vi köra hem och medan vi städade ur i ena stugan nere vid Siljan var Leos farmor och gammelmormor barnvakter uppe i den stora stugan (som ett vanligt hus). När vi sen var klara åkte vi upp dit och Leo hade då nyss ätit ersättning och var på väldigt bra humör. Vi åt lite snabbt, packade klart i bilen och sen åkte vi. När vi hade kört ca 5 min började Leo hosta och så spydde han en JÄTTEspya... Vi stannade, torkade, bytte kläder och körde vidare. Han har ju åkt 2 turer till Luleå, till Åland osv så åksjuk vet vi ju att han inte blir. Efter kanske 20 meter spydde han igen, nästan lika mkt. Han som inte brukar spy så mkt alls. Stannade, torkade, bytte kläder, och så spydde han igen. Nu vände vi och började åka tillbaks till stugan där de andra var kvar. Först var det lungt ca 1-2 min men sen började han spy igen och spydde i ett tills vi kom fram typ. Nu satt jag bara och grät vid sidan om honom och maken körde fort till stugan. Där skulle vi ringa sjukvårdsupplysningen för Leo var så slö så slö men det var 12 min väntetid så maken ringde 112 istället. Nu var Leo jätteblek och lealös, panik!!! Ambulansen kom efter några minuter och efter en snabb titt på honom sa dom "Vi åker in direkt, han är för blek". Maken åkte bak med Leo och jag fram, vi hann inte få med oss nånting. När vi kom till Mora var han dock lite piggare och gav iväg nåt leende men han var fortfarande trött, slö och lite blek. Det fanns ingen barnläkare i Mora så vi fick dock åka vidare med ambulansen till Falun efter en kort träff med läkaren på akuten. Då satt jag bak, satt och höll stenkoll på hans andning de första 15-20 minutrarna innan jag kunde lugna mig lite. Då hade han dock fått tillbaks färgen också och var i stort sett pigg som vanligt. I Falun fick han äta och så stannade vi en stund för att se att han inte spydde igen, sen så vi fick åka hem. Dom kollade hjärta och lungor osv på alla ställen (ambulans och de båda akutmottagningarna) men vi vet inte varför det blev som det blev. Däremot sa läkaren att det är vanligt att dom blir så slöa och bleka efter att ha spytt så mkt, men han visste inte varför han gjorde det. Man kan bara spekulera som han sa.

Så, vi åkte hem och sov hos svärföräldrarna, ville inte sova hemma själva efter den kvällen... Dagen efter var det budgivning på huset vi ville ha, men nähä inget hus blev det. Det var en helt galen budgivning och det höjdes 330 000kr! Det var trots allt en hel del att göra på det så det var inte värt dom pengarna trots allt... så så, vi får leta vidare.

Olycka nr 3 var när vi kom hem och jag hade fått ett brev från läkaren. Jag är laktosintollerant. Tjoho.

Nu ska vi gå hem efter att ha varit och badat med svärmor och makens systerson. Kanske blir det middag ute ikväll! Tjingeling!